﻿`<b><i>Teater.</i></b> Skådespelaren Hillberg upp-
trädde i går afton för andra gången å vår
teater. Denna gång i hufvudrolen i <i>„Do-
maren i Zalamea“,</i> skådespel i fem akter
af Calderon. Pjesen torde numera före-
falla något gammalmodig, sedan publiken
under åtskilliga år hufvudsakligast vant
sig vid den nyare franska och tyska dra-
matikens lättsmältare alster. Dock är det
af mycket intresse att få göra bekant-
skap med den äldre tidens anda och
åskådningssätt och att lära känna det äf-
ven den tiden hade sina stora karaktärer
ibland folket till och med i ett genom de-
spotism och religiös fanatism så förtryckt
land som Spanien. Hr Hillberg gaf en
helgjuten och väl genomtänkt bild af den
stolte, i sin och familjens ära kränkte bon-
den, hvilken icke ens bugar sig för en
grand af Spanien, oaktadt denne på samma
gång är landets högste militäriske befäl-
hafvare. I fjerde akten var hr H. i sin
berättigade vrede och i sin smärta rent af
sublim äfvenså förstod han, att med måtta
och kraft tillbakavisa all veklighet i femte
akten, der han uppträder såsom sina egna
barns domare och endast bör tänka på att
med rättrådighet utöfva det åt honom upp-
dragna domarekallet, utan att låta känslan
för sina barn dervid utöfva någon manna-
mån. Också belönades hr H. med inrop-
ningar både efter fjerde och femte akterna,
efter den senare två gånger. Hr Lindmark
gaf behörig färg och lif åt den brutale,
men på samma gång godhjertade och he-
derlige generalens parti, likaså framställde
hr Sjögren den lättsinnige och för sina pas-
sioner slaviske kaptenen med vederbörlig
måtta. Fru Gründer framställde den unga,
olyckliga flickan på ett enkelt och rörande
sätt. Samspelet var som vanligt godt.